att växa upp med en missbrukare
När man växer upp med någon som har ett missbruk, kommer de små sakerna som händer dig medans du fortfarande är liten och oförstående, spela mycket större roll när du blir äldre. För när man är liten, är man otroligt skör och sårbar och öppen för varenda våg med lidande som kommer att forsa mot dig i flera omgångar, som på repeat med en spridande och växande sjukdom som aldrig kommer kunna botas. Om du är tillräckligt liten, så förstår du inte att saker som händer faktiskt är fel, och du låter bli att att förtränga. Sedan är du förstörd. För livet. Har man en förälder som har ett missbruk så är man för länge sedan skadad. Som en fågel med en bruten vinge. Din skadade vinge kommer att läka med tiden, men du kommer aldrig kunna flyga som de andra fåglarna.
Din missbrukare kommer aldrig kunna se dig. Du är där, men han ser dig inte. För all avskyvärda, dimaktiga atmosfär, full utav missbrukarens kärlek till den, som alltid kommer finnas där, emellan er. Du kommer aldrig kunna ta dig igenom det tjocka dunklet. Du kommer aldrig kunna nå fram till din missbrukare, och din missbrukare kommer aldrig kunna nå fram till dig. För all hans kärlek som han egentligen vill att du ska ha, kommer att klamra sig fast och stanna kvar i den tjocka, sunkiga, sliskiga dimman. Dimman som vi nu kan kalla för missbruket.
Din missbrukare kommer kämpa in i det sista för att hans kärlek ska kunna nå fram till dig. Men det är denna unkla dimma, som aldrig kommer kunna försvinna, den kommer aldrig att öppna sig för varken dig, eller din missbrukare. Den är oslagbar, odödlig och evig. Har den en gång slagit sig ner mellan dig och din missbrukare, så kommer den inte att flytta på sig. Aldrig. Har han en gång välkomnat detta kvävande dunkel in i sitt liv, så kommer han aldrig igen kunna se varken dig, eller personer han älskar igen. Personer som älskar honom. Det enda han ser och kommer ha framför sin syn, är det avskyvärda missbruket. En tjock och fuktig dimma som aldrig kommer släppa fram dig, någonsin.
Din missbrukare kommer aldrig kunna se dig. Du är där, men han ser dig inte. För all avskyvärda, dimaktiga atmosfär, full utav missbrukarens kärlek till den, som alltid kommer finnas där, emellan er. Du kommer aldrig kunna ta dig igenom det tjocka dunklet. Du kommer aldrig kunna nå fram till din missbrukare, och din missbrukare kommer aldrig kunna nå fram till dig. För all hans kärlek som han egentligen vill att du ska ha, kommer att klamra sig fast och stanna kvar i den tjocka, sunkiga, sliskiga dimman. Dimman som vi nu kan kalla för missbruket.
Din missbrukare kommer kämpa in i det sista för att hans kärlek ska kunna nå fram till dig. Men det är denna unkla dimma, som aldrig kommer kunna försvinna, den kommer aldrig att öppna sig för varken dig, eller din missbrukare. Den är oslagbar, odödlig och evig. Har den en gång slagit sig ner mellan dig och din missbrukare, så kommer den inte att flytta på sig. Aldrig. Har han en gång välkomnat detta kvävande dunkel in i sitt liv, så kommer han aldrig igen kunna se varken dig, eller personer han älskar igen. Personer som älskar honom. Det enda han ser och kommer ha framför sin syn, är det avskyvärda missbruket. En tjock och fuktig dimma som aldrig kommer släppa fram dig, någonsin.
Kommentarer
