att växa upp med en missbrukare

När man växer upp med någon som har ett missbruk, kommer de små sakerna som händer dig medans du fortfarande är liten och oförstående, spela mycket större roll när du blir äldre. För när man är liten, är man otroligt skör och sårbar och öppen för varenda våg med lidande som kommer att forsa mot dig i flera omgångar, som på repeat med en spridande och växande sjukdom som aldrig kommer kunna botas. Om du är tillräckligt liten, så förstår du inte att saker som händer faktiskt är fel, och du låter bli att att förtränga. Sedan är du förstörd. För livet. Har man en förälder som har ett missbruk så är man för länge sedan skadad. Som en fågel med en bruten vinge. Din skadade vinge kommer att läka med tiden, men du kommer aldrig kunna flyga som de andra fåglarna.

Din missbrukare kommer aldrig kunna se dig. Du är där, men han ser dig inte. För all avskyvärda, dimaktiga atmosfär, full utav missbrukarens kärlek till den, som alltid kommer finnas där, emellan er. Du kommer aldrig kunna ta dig igenom det tjocka dunklet. Du kommer aldrig kunna nå fram till din missbrukare, och din missbrukare kommer aldrig kunna nå fram till dig. För all hans kärlek som han egentligen vill att du ska ha, kommer att klamra sig fast och stanna kvar i den tjocka, sunkiga, sliskiga dimman. Dimman som vi nu kan kalla för missbruket.

Din missbrukare kommer kämpa in i det sista för att hans kärlek ska kunna nå fram till dig. Men det är denna unkla dimma, som aldrig kommer kunna försvinna, den kommer aldrig att öppna sig för varken dig, eller din missbrukare. Den är oslagbar, odödlig och evig. Har den en gång slagit sig ner mellan dig och din missbrukare, så kommer den inte att flytta på sig. Aldrig. Har han en gång välkomnat detta kvävande dunkel in i sitt liv, så kommer han aldrig igen kunna se varken dig, eller personer han älskar igen. Personer som älskar honom. Det enda han ser och kommer ha framför sin syn, är det avskyvärda missbruket. En tjock och fuktig dimma som aldrig kommer släppa fram dig, någonsin.

styleinspo #2

 

i dont know the monsters you knew

den här låten har rullat hemma hos mig nästan hela morgonen, så himla bra!! diggar Kat Dahlia sjukt mycket, hon är grym!!
 
"well, I don't know the price of your roof 
But the first of the month we all pay our dues 
When the rain falls it don't rain on a few 
When the sun shine it don't shine just on you 

I don't know the monsters you knew 
But I'm trying to forget the ones I met too 

Baby you could help me 
Baby I could help you"
 

Ms. Jane

vet att jag har delat med mig av denna låt i bloggen förut men eftersom att den är så sjukt jävla bra och jag inte själv kan sluta lyssna på den trots att den är jättegammal så delar jag med mig utav den ännu en gång, lyssna och njut mina vänner
 
 

tattoo

vad tycker ni om min nya tatuering? nej haha den är faktiskt fejk, håller på och försöka bestämma mig hur jag ska ha min första tatuering... har bestämt att jag ska ha en g-klav men vet inte än vart jag vill ha den, så testade att måla dit en på sidan utav handleden

tyckte ändå att det blev ganska snyggt, om jag inte hittar något bättre ställe så tatuerar jag in den inom kort :) 
 

Mina nya idoler



har ni sett Rebecca & Fionas dokumentär? om inte, tycker jag verkligen att ni ska ta och kolla in den!! efter jag har sett deras dokumentär har jag ändrat min uppfattning om dessa två tjejer helt och hållet.
 
Dom har (nästan) alltid bra saker att säga, jättesmarta och roliga. Det hela kan tas med humor efter som det är två störtsköna och roliga brudar samtidigt som de säger så sjukt samrta och inspererande grejer, verkligen värt att se hörni, do it!